Kära i samma kvinna

World Challenge

Varje år på internationella kvinnodagen arrangerar Heidi Andersson en tävling där endast världens bästa kvinnliga armbrytare deltar.

Här spelar viktklass ingen betydelse utan alla möts i samma tävling för att kora den bästa armbrytaren av ALLA.

I år gick det av stapeln i Skellefteå. Oftast går det i södra sverige eller i något annat land.

Nu fick vi chansen.

Jag och en annan gammal avdankad armbrytare Jonny åkte dit.

Till de som inte var här kan jag bara säga att ni missade något fantastiskt.

Heidi Andersson - Irina Gladkaya, Rysslan

Irina tar hem segern.

Här går Heidi mot Žanna Čingule, Estland som varit Världsmästare i tungvikten ett par ggr tror jag.

Blev faktiskt ganska jämna matcher

Raminta Zvirblyte, Litauen - Irina Gladkaya, Ryssland

Irina vinner. Storleken har ibland ingen betydelse

Malin Kleinsmith en annan av sveriges bästa armbrytare men förhindrad att tävla satt som expertkommentator.

Sarah Bäckman - Irina Gladkaya, Ryssland

Ekatarina Larina, Ryssland - Sarah Bäckman.

Sarah vinner. Sarah Bäckman, håll reda på det namnet.

Jag tror Sarah är den som helt kommer att ta över i Svensk armbrytning bland kvinnorna.

Några armbryterskor i vila bakom en arbetande tvkvinna.

En superbrytare som jag inte nämt vid namn tidigare är Fia Reisek sittande tvåa från vänster.

Förövrigt är hon också från ensamheten och kusin till Heidi

Och här sitter hon.
Eglė Vaitkutė, Litauen

Världens bästa armbryterska.

Kolla händerna.

Alla Egles matcher såg ut så här oavsett vem hon mötte. Lugnt och ödmjukt lade hon sakta ner arm efter arm. För Egle var det här som en lugn promenad.

Egle är inte bara ödmjuk utan också en glad skojfrisk spelevink utanför rinken.
Jobbar som polis.
Tror det är ganska lugnt på hennes gator:)

Och nu ska ni få höra.

Alla pratade om hur stark hon egentligen var. Men ingen man tordes lägga sitt ego på hyllan och utmana Egle efter tävlingen.

Jag ville ju helst fota men....

Jag har tränat och värmt upp med Heidi, Ryskor och många av världens bästa kvinnor men aldrig haft problem med att ha för lite att ge.

Jag måste bara få känna på hur stark hon är.

-Du får ta det lite lugnt i starten jag är en gammal man, säger jag.

Hon nickar och säger att jag får starta.

Vi går sakta in i hook (som Sarah och Irina gör på bild 8 uppifrån) för att riktigt få avgöra i ren styrka.

Blir väl stopp ett litet ögonblick innan jag åker ner i kudden och förlorar.

I vänstern provar jag att strax efter att vi startat och det blivit stopp för oss båda, att dra på allt vad jag orkar i ett tvär tryck.

Var som att stöta på ett järnspett, orkar inte mer efter den ansträngningen och strax efter förlorar jag även här.

Jonny går upp och vill känna på en vad vi nu tror är en något tröttare Egle efter att jag pulat henne .

Men Jonny åker samma väg.

Det är bland det häftigaste jag varit med om.

Sen bröt jag ner några män som trodde jag var svag vid ett träningsbord som var undangömt bakom läktaren så dom skulle slippa skämmas.

Men då förstod dom vilken oerhörd kvinna dom just få se i aktion

Var bara jag och Jonny som bröt med Egle.

Förvånande egentligen att männens nyfikenhet inte överväger deras macho-ego.

På hemvägen pratar vi om Egle naturligtvis.

-Jag tror jag blev kär. Säger Jonny

Jonny är också av det mer praktiska slaget.

Han tänker på hur lätt det skulle vara att få en ny vedspis inburen i stugan.

Egle säger att jag kan få en returmatch nästa år.

Och då får jag toppa (vilket skulle kunna vara en möjlig teknik att vinna på för mig)

Ok, vi får se var ni är då. säger jag.

-Jag kommer att åka hem och träna. Säger jag.

-Jag också. Säger hon och skrattar.

Ja visst......visst blev man kär.

/-Anders

En vanlig blodig dag i Lappland

Mötte det här paret idag efter Abraurvägen.
Undrar var dom skulle.

Blod och delar av en ren på mitt gamla skoterspår gör ju att man blir nyfiken och delvis förstår..
Räven lämnade det här när han fick se mig. Bara följa rävens spår bakåt om man är nyfiken.
Jo jag är nyfiken.

Vem är då den skyldige. Trodde först det var Järven då jag nyss passerat ett järvspår.

Och  när jag kommer fram till den döda renen tror jag fortfarande på Järv på grund av all blod.

Brukar vara blodigt värre när järven tar en ren. Järven tar livet av sitt byte med bett och riv utan sikte.

Men förövaren är ett Lodjur.

Brukar vara snyggare då. Ett bett i halsen och all blod har runnit ner från renens hals ner i snön.

Inget utspritt blod.

Av spåren för jakten ser jag också att det tog tid.

Med tid för att ett Lodjur ska ta en ren menas sekunder. Lodjuret har haft en ovanligt lång språngtid av spåren att dömma. I stället för en kortare rusch.

Två gånger får Lon ner Renen innan Renen dör.

Sen drar Lon Renen till en gran som skydd.

Möjligen har Lon efter sitt första försök inte orkat att döda renen på en gång.

Att båda legat en bit från varandra efter första jakten och sen efter att ha återhämtat sig har Lon dödat Renen ordenligt. Kan tyckas obarmhärtigt att ligga och vänta på att bli dödad, men så är livet ibland i skogen.

Var lite för mycket spår och en massa snö som fallit från träden i värmen som gjorde det svårt att "brottsplatsundersöka".

Och sen fortsätter Lodjuret sin väg.

Lon har vandrat alla skogar här i sitt revir. Den vet varenda tall och gran..varenda bergstopp.

Precis som alla andra djur förutom oss som aldrig varit utanför statens vägsystem.

/-Anders

Porrstjärna från 70-talet

Vi skulle gå iland här och fråga om vi fick använda en boj eller bryggan för att sova.Ni vet..tidvattnet med upp till två meters variation. Svårt att ha båten vid stranden och plötsligt är båten antingen hängande i stenarna eller så kommer man inte åt den utan att bada.

Jag hade egentligen inte alls tänkt ha någon mänsklig kontakt så jag brydde mig inte så mycket vilken klädsel jag hade med mig på resan så alternativen var små.

Det var mycket varmt den här dagen. Shorts var det enda jag hade på mig.

Shortsen var av modell nästan heltight,  blå, lätt sidenskimrande med två vita ränder på sidan och troligen från 70-talet, impulsköp på secondhand.

Jag är vid tillfället också utrustad med en mindre ljus mustasch under näsan.

-Men för helvete, du ser ut som en porrstjärna från 70-talet. Säger min kompis.

När tiden för att videoapparaterna kom in i vår tekniska utveckling var väl porrfilmen en av huvudingredienserna för revolutionen. Så jag hade nog sett och förstod vad han menade.

Så jag tog på mig en T-shirt för att minska risken för att tas för en avdankad porrstjärna.

Jag hade dock inget annat att sätta på fötterna än ett par svarta lågskor i stället för stövlar.

Färdig och lite stolt över att ha gjort en förunderlig förvandling till en medelsvensson stegade jag iland.

-Fan..det enda som fattas nu på dig är vita tubsockor. Fortsätter min kompis.

Nåja.. alternativen var små och byxor för varma.

Vi gick upp med en av oss märkbart generad över min uppsyn.

Ett äldre par bodde där.

Undrade lite smått för mig själv om dom sett någon porrfilm från 70-talet..näääää.

Tyckte jag fick bra kontakt med frun i huset medan mannen talade om vad han tyckte om Svenskar..och jag ska inte återge det. (feghet vid andra världskriget,nedskräpning, tokfiske  o s v).

Vi blev bjudna på fika och jag som är historiskt intresserad fick en nästan överväldigande lektion över hur andra världskriget verkligen konkret påverkat det lilla stället.
En rundvandring i gamla foton och i omgivningen gav vid hand en strategisk punkt för tyskarna och lämningar efter baracker och värn.
Att den gamle mannen i huset var av det tuffare slaget hade redan vid första mötet gått in och det blev väl så konkret vid rundvandringen.

”Porrstjärnan” i sina tighta shorts från 70-talet gick omkring och njöt medan han insöp historiens vingslag.

Jag förstod att vi inte skulle få något enormt genomslag i förtroende hos det gamla paret men vi fick i alla fall låna både bryggplats och en boj. Vi fick t o m tälta vid stranden.

Efter några dygns fiskande och emellanåt lånande av viken så frågade den gamle öbon hur länge vi fiskat det senaste dygnet.
(Vi släppte tillbaka all fisk vi inte åt då vårt mål var en riktigt stor flundra på minst ca 100 kg. som vi också tänkte släppa)
-17 timmar svarade vi.
Då fick vi tummen upp och förtroendet höjdes radikalt.
Dessutom hade vi inte skräpat ner annat än med vår svenska uppsyn.
Hur som helst…platsen vill jag och jag tror de som bor där också vill, hålla hemlig.

För en porrstjärna från 70-talet var nog det här några av de finaste dagarna i Norge.

/-Anders

Bild på mig tagen i USA 1982..fotograf okänd.

Bara tänka sig den där mannen naken förutom tighta blå sidenskimrande shorts med två vita ränder på var sida. Samt svarta lågskor och vita tubsockor.

Ja...synd att ingen sa porrstjärna då....kanske ens bana i inkomst hade varit annorlunda:)
/-Anders

WWF en skum anslutning

WWF = Världsnaturfonden , en så kallad miljöorganisation.
Men en mycket skum sådan.
I Sverige samarbetar WWF med skogsbolaget Sveaskog. Varför. Jo man får pengar av Sveaskog och Sveaskog får en bra bild utåt.
Vad WWF uträttar har ingen riktigt förstått eller sett något resultat av. Man bygger kanske någon fågeldamm tillsammans och WWF pratar negativt om andra skogsbolag i Sydamerika för att stärka det Svenska virkets identitet.
I Sverige ända sen 1980 då jag blev intresserad av fenomenet har WWF alltid haft ordföranden som varit föredetta chefer inom skogsbruket. Bara en sån sak, vad säger det.

I Norge där fiskeindustrin är stor samarbetar WWF just med den. Varför. Jo exakt samma där. Fiskeindustrins Marin Harvest vill se miljövänlig ut samtidigt som man förgör havet i Chile. Ja man t o m förgör människorna med sitt utsläpp av antibiotika som fisken tar upp. Vilket ger resistenta bakterier.
100 000 Euro får WWF av Marin Harvest varje år.
Och sen finns det många människor som envetet eller kanske omedvetet betalar medlemsavgifter till
denna skumma organisationen.
Att ingen Journalist tagit tag i detta fattar jag inte.

Lite nostalgiska bilder

Jo det är jag mitt i klippiga bergen. Foto var visst självutlösaren.

Han är rätt cool..farsan.

Faktum är det är jag..eller rättare sagt min pickis som gjort väg här. Älskar min pickis.

Coolaste killen i stan. Jag kommer att få veta vem jag är när jag lägger ut bilden. Love !

Sveriges skogsbruk tar hänsyn till de som bor i skogen. Man funderar..är vårt land så jävla litet att man måste göra så här. I så fall har man nog gjort fel i sin planering.

Foto Göran Pettersson. -Va fan säger du...är inte Abraur nominerat i år?

Lite kul att se spår i skogen. Grejer som nån gjort utan tanke på att få någon bonus i livet. Här har någon stöttat stubben så fåglarna ska ha sitt hem kvar. Ibland tror man på människan.

Utedass...visst är det sommar

Blev lite av varje i bildväg. Och en bild på mig själv får avsluta inlägget. Ha det/-Anders

Ok....ja visst är ryktena sanna :)

Jag for till Stockholm och hämtade en ny båt. Ni kan inte ana hur jag längtar till sommar. Intressen..så är det ju. Och mina intressen ligger på sommarhalvåret. Och glad är jag att min gamla pickis arbetade utan problem som vanligt.

Ska förmodligen om jag får båten färdig (ni vet..personlig ombyggnad:) dra den till Norge så fort jag kan, förmodligen påsk eller strax efter beroende på väder. Kommer att kännas lite säkrare i den båten på havet förhoppningsvis, slippa bry sig om passerande fartygs vågor o s v. Och nu kan jag stänga myggen ute när jag går och lägger mig på Tjeggelvas, Uddjaur eller Hornavan..och förstås Abraur. Kan ligga rak i den här också :) Att somna till ljudet av vågor...fattar ni....mitt nya sommarhem.

Långledig :) :) :) :)

Den här renen är tagen av ett lodjur. Det blev en kortare tur än jag först tänkte. Vattenläcka på kylslang och en mobiltelefon som slocknat. Just nu har jag egentligen inte fysiken heller för att klara av ett tabrasch (att nåt oförutsett händer med skotern eller nåt annat helsike) i utmarken. Första gången jag tänker så....inget bra tecken.

Nån ville se hur sin stuga ser ut på vintern....roligare än så här blir det inte:)

Mera vinter

Tog en lite längre tur i helgen på jobbet.

I området finns en trapper med sina fällor. Och så här såg det ut i en fälla jag råkade komma förbi. En mård har stuckit in huvudet för att nå godbitarna och blir då ihjälslagen och dör på en gång. Fullt lagligt. Dom där fällorna är fruktansvärt starka så mården hann aldrig känna något.

Gjorde upp eld i trapperkojan..kände på mig att nån skulle komma

Och när jag var där på taket för att kolla så rökröret funkade som det skulle så kom trappern.